Jakten på sänkning golfsäsongen 2016

Nu har första veckan gått i det jag kallar "Jakten på sänkning golfsäsongen 2016". Jag hade som målsättning att skriva lite varje dag kring de olika prestationer jag ska genomföra för att nå det resultatmål jag satt upp, att sänka mig med minst 1,8 i handicap under golfåret 2016. Att skriva varje dag är nog ett för högt satt mål och har därför omvärderat det. Tänker att jag skriver om insatserna minst en gång i veckan i stället. Vid detta tillfälle så berättar jag om vad jag pysslat med under veckan. Jag kommer fortfarande genomföra minst en insats om dagen fram till 160330 för att på så sätt nå mitt mål. Insatserna kommer handla om tre saker, Rörlighetsträning, teknikträning och styrketräning. Jag kommer prioritera rörlighetsträningen som nr. 1, teknikträningen som nr. 2 och styrketräningen som nr. 3.  

v. 1. 5 okt-11 okt-2015

Denna vecka har innehållit två yogapass som jag genomfört i mitt eget vardagsrum. Jag bifogar länken till passet som jag hittat på Youtube. Till detta pass har jag lagt till ytterligare ett pass som du också finner via länken nedan. Det är fantastiskt skönt att ge kroppen nästan 40 minuter stretch och lugn och ro. Att kunna göra det i vardagsrummet passar även en förälder som jag. Fördelen är också att man inte behöver så många redskap. 

Yogapasset

Bonusstretchen

Jag har även hunnit med två teknikpass på Chalmers range. Dessa två pass och handlat om bollplacering och här har jag blivit inspirerad av olika bilder på Google som beskriver hur man generellt placerar bollen för de olika klubborna i bagen. För mig innebar det en förändring i bollplaceringen mot vad jag tidigare har haft. Jag köpte även ett litet verktyg som hjälper mig att kontrollera uppställning och sikte med hjälp av mina siktpinnar. Bilden nedan visar hur det såg ut vid dessa två teknikpass. Att stå vid en spegel på rangen skadar inte i teknikträningen. 

När det kommer till styrketräningen så genomförde jag en kortlek som jag och min flickvän kallar det. Vi har laddat ner en app som heter "Lets Wod". I denna app kan man själv lägga in olika styrkeövningar. Varje styrkeövning knyter man till en kortleks olika färger, spader, ruter, hjärter och klöver. Ex. kan man koppla armhävningar till spader och sit-ups till ruter. När man "drar" första kortet kommer spader 10 upp, vilket innebär att du gör 10 armhävningar. När du är klar med dessa "drar" drar du ett nytt kort och ruter 5 kommer upp, vilket innebär att du gör 5 sit-ups osv. Detta pass gör vi också hemma. Det blir härliga pass, framför allt när man gör det tillsammans. Denna vecka blev det följande övningar: Ruter= Skridskohopp, Hjärter=Maglarven, Spader= Dips, Klöver= Ryggfjäril, De två jokrarna= 2 minuter plankan och 2 minuter jumping Jacks. 

Avslutningsvis denna veckan hade jag förmånen att spela 18 hål både lördag och söndag, vilket får räknas som teknikträning. Till detta har jag även stretchat under dagen när tillfälle funnits. 

Det var v. 1 i projektet, "Jakten på sänkning". Nu är jag inne på v. 2 och hur denna vecka fortlöper återkommer jag med på söndag/måndag. 

Hörs om en vecka!

Christian "slowest on course" Liljemark

En DOGáres dagbok. Dag 1.

Du som läste mitt förra inlägg vet att jag under årets golfsäsong inte sänkt mig något, utan tom kanske höjer mig, beroende hur de sista rundorna går. Efter en stunds analyserande har jag nu identifierat olika utvecklingsbehov. Målsättningen under nästa år, rent resultatmässigt är att jag ska sänka mitt handicap med minst 1,8 poäng. Eftersom jag har stått helt still i år inser jag att jag måste göra något särskilt för att lyckas med denna bedrift. De tre utvecklingsbehoven som min analys resulterat i är följande, skriven i prioriterad ordning. 1. Förbättra min rörlighet. 2. Förbättra min teknik. 3. Öka min styrka. Ni som spelar golf tycker dessa saker inte är något nytt och det är det ju inte. Däremot kommer det att hjälpa mig att genomföra de insatser jag behöver för att ge mig en bra chans till den sänkning jag önskar. 

Var börjar jag i detta? Det är ju inte så att jag inte försökt med detta förut men inte lyckats ta mig för att genomföra det jag beslutat mig för. Kommer det bli annorlunda denna gång? Jag hoppas verkligen det. Den prioritering jag gjort av utvecklingsbehoven känns väldigt bra. Fördelen är att jag kan genomföra alla insatser hemma, vilket kommer underlätta då jag inte kommer att vara i behov av något gym eller liknande. 

För att börja någonstans har jag beslutat att jag from igår egentligen ska göra någon ting varje dag fram till 30 mars 2016 som på något sätt kommer hjälpa mig i min process. Något varje dag som handlar om att bli rörligare, ge mig en bättre teknik eller gör mig starkare. 
From i morgon kommer jag att berätta om den insats jag gjort och kommer göra detta fram till 30 mars. Visst kommer jag säkert att missa någon dag, men jag ska försöka att skriva minst en gång i veckan. 
Christian"slowest on course" Liljemark

Golfåret 2015 blev inte riktigt som jag hade tänkt

Igår var jag ute och spelade golf på min härliga hemmaklubb Chalmers GK. Det var en fantastisk golfdag. Dock gjorde sig inramningen mig påmind om att golfsäsongen 2015 börjar lida mot sitt slut, i alla fall när det gäller att spela på sommargreener. 

När jag nu summerar mitt golfår 2015 gör jag det med en liten besviken känsla i kropp och sinne. När handicapsåret gör sitt bokslut 2015 kommer jag förmodligen ligga på samma handicap som jag startade året med. Kan faktiskt vara så att jag höjer mig under detta år. Med detta i sinnet börjar jag med att kartlägga mina resultat som golfare med start från 2009 fram till dagens datum. Dessa resultat kommer jag analysera för att på så sätt identifiera utvecklingsbehov inför 2016

I januari 2009 började jag året med 30,5 i hcp och i bokslutet låg jag på 21,9. En sänkning med 8,6.
I januari 2010 började jag då året med 21,9 i hcp och slutade året på 20,1. En sänkning med 1,8.
I januari 2011 började jag då året med 20,1 i hcp och slutade året på 17,6. En sänkning med 2,5.
I januari 2012 började jag då året med 17,6 i hcp och slutade året på 16,9. En sänkning med 0,7.
I januari 2013 började jag då året med 16,9 i hcp och slutade året på 15,2. En sänkning med 1,7.
I januari 2014 började jag då året med 15,2 i hcp och slutade året på 12,8. En sänkning med 2,4.
I januari i år började jag då året med 12,8 i hcp och som det ser ut idag så ligger jag idag på 12,9. Det är en höjning på 0,1. 

Om jag räknar bort den sänkning jag gjorde år 2009 (eftersom den skiljer sig så markant från övriga år) och istället räknar ut en årlig snittsänkning under åren 2010-2014 så har jag sänkt mitt handicap med 1,82/år. 1,82 motsvara 6 stycken 37 poängsrundor. (förutsatt att jag inte gjort en runda under 33p.) 

Frågan jag nu ställer mig är; vad har hänt i år? Hur kommer det sig att jag inte har sänkt mig, utan jag till och med har höjt mitt handicap? Denna fråga kommer jag att analysera hemma på min kammare. Kan avslöja att jag redan börjat analysera detta och har börjat ringa in utvecklingsbehov inför golfsäsongen 2016. 

I och med denna hårda och besynnerliga fakta jag redovisat ovan har jag nu idag beslutat mig för att starta och genomföra ett projekt. Ett projekt där den förväntade effekten ska vara att jag sänkt mig med minst 1,82 i hcp när sista rundan är spelad 2016. 

Vill du följa projektet är du mer än välkommen att göra det. Spelar du själv golf eller känner att du har en annan liknande utmaning vore det superkul om du delade med dig av din process. Kanske ökar våra förutsättningar att nå önskad effekt om vi inspirerar, stöttar och pushar varandra? 

/Christian "slowest on course" Liljemark

Toastmaster 2015

  by the årets grand master of The Toastmaster, Lcity 

Åren går, glädjen består och för inte mindre än 7:e gången blev det således dags för ännu en batalj med DOGs och en tvådagars Toastmaster-tävling. Denna gång bar det iväg till Äppelgårdens GK, liggandes med Hallandsåsen och Båstad i faggorna. Mike McDuff, Freddan, Lcity och Barbro, unnade sig en ledig dag från chefer och åkte ner redan under fredagen för att smaka lite på tävlingsbanan. Vädret vart strålande till att börja med för att efter 9 hål visa sig från sin värsta sida, regn, regn och åter regn. Lika bra att skita i resten av hålen, gå till stugan och öla istället sa vi samfällt! Ett mycket bra beslut, helt i sann DOG-anda. En titt på vädret gav sedermera inga bra vibbar, alla vädersajter sammanfattade helgen med ett enda stort regnmoln. Skit också, bara att ta på sig alla regnplagg som går att uppbära var den allmänna uppfattningen. Men si, där hade alla väderspåmän och kvinnor fel, på något sätt lyckades ovädersmolnen missa lilla Äppelgårdens GK hårfint under helgen, vilket alla applåderade mangrant. Till första tävlingsdagen behagade även Lalla och Lövet ansluta sig, den sistnämnda hyfsat marinerad efter en wisky-mässa föregående dag. Kanske vart det också första spadtaget ner i den duffade Toastmastergraven för denne Lövet, the man, the myth, the legend... 

Så till golfen, vad är Äppelgårdens GK för bana kanske den något oinsatte frågar sig? En kort bana kan vi konstatera, här var det helt klart närspelet som skulle fälla avgörandet, inte minst puttningen. Snabba, undulerade greener bjöd på både trippel- och kvadruppelputtar i gänget. Taktiken var att lägga sig på rätt platå på greenerna, blunda, putta och be en stilla bön och hoppas på det bästa. Taktik i kubik lönade sig således på denna bana. 

Innan tävlingen hade ett par namn utgetts för att vara favoriter till att vinna (Freddan, Mike McDuff) och en som utnämnt sig själv som looser på förhand (Lövet). I viss utsträckning kom förväntningarna på skam, efter första dagen utstakades en något överraskande ledar- och looserboll. Under söndagen bestod ledarbollen av Freddan, Barbro och Lcity. Looserbollen bestod i sin tur av Lövet, Lalla och McDuff. Efter lördagen hade Lcity tagit en relativt betryggande ledning, med en 37-poängsrunda lade han sig inte mindre än 4 poäng för den jagande duon Freddan och Barbro. Sist vart Lövet som plockat ihop 24 poäng, och favvoskapet för att bli sist verkade onekligen komma att infrias. 

Golf är visserligen kittet som fogar oss DOGs samman men viktigast är dock ändå samkvämet före och efter golfandet, eller hur gubbs? Lördagkvällen vart inget undantag, mycken god dryck och mat fick munnen att gå på gubbarna och tur är väl det att det som sägs inom DOG, också stannar inom DOG. Och så undrar vi nog alla vad Äppelgårdens medlemmarna kom att tycka om de mer eller mindre illustrativa illustrationer som vi lämnade efter oss på whiteboarden i herrarnas omklädningsrum... Ja det lär väl vi aldrig få veta, men en liten slant hade man ju varit beredd på att betala för att se minerna...

Nuff said about that, hur gick det då till slut? Lite smått trötta och möra efter en tuff dag och natt ställde sig samtliga vid första tee under söndagen, nu skulle männen skiljas från mössen. Spelet böljade framåt och tillbaka, bokstavligen talat, det var ingen vacker syn att skåda, bollar sköts till både höger och till vänster utan att någon större precision kunde urskiljas. Men dagens snedträff får nog ändå Lallas drive på 8:e hålet kategoriseras som. Den bollen visste inte bättre än att den träffade undertecknad mellan skulderbladen 200 meter bort, när jag långsamt spankulerade på motsatt hål nr 7. Ingen skada skedd, Lalla, det kan hända även den bäste, men visst ger det en ny dimension när Lalla säger att han spelar golf för att träffa kompisar... När vi så närmade oss slutet på speldag nummer två, visade det sig i ledarbollen att vi alla spelat hyfsat jämnt, jag hade 32 poäng när det skulle slås ut på hål 18. Freddan hade dabbat sig och var borta från vinstchans och Barbro hade skrapat ihop 33 poäng. Nu talades det om på tee till hål 18 att vinsten var i hamn, Barbro var tvungen att få ihop 4 poäng mer än undertecknad, eftersom jag hade bättre handikapp. Visst, sure, bara ställ ut skorna liksom. En perfekt drive, och ett bra andra slag följdes i sin tur för egen del med en duff, en topp i vatten, en topp över hela green för att sedan missa en långputt för poäng. Nu hade Barbro chansen, vet inte om han visste om det, men hade han satt sin birdieputt så hade han hux flux vunnit hela middevitten, trots allt vad som sades på tee 18. Nu vart det inte så, putten snek förbi hålet med några ynka centimeter och för 4:e gången kunde undertecknad räkna hem segern i Toastmaster och bära hem den åtråvärda brödrosten. 

Placeringarna i övrigt kan ni läsa på spalten bredvid, en läsning som bjuder på både överraskningar och självklarheter. Vad som är vad kan ni lista ut själva.

Ps, någon som är svag för lite statistik? Smaka på detta... följande år har Lcity vunnit Toastmaster; 2009, 2011, 2013 och 2015. Undrar när det blir en 5:e gång?